Post Traumatic Growth som drivkraft

Han kom till Sverige som flykting när han var åtta år. 20 år senare blev han Sveriges yngsta docent i materialkemi vid Stockholms universitet och i dag är han en av de två superentreprenörerna bakom bolagskoncernen Serendipity Group. Just i denna stund intar Saeid Esmaeilzadeh Vidgade Vyer och inleder med en stark dokumentär film om vägen till Sverige.

– Hur många vet vad PTSD (Post Traumatic Stress Syndrome)? undrade han.

Det gjorde de flesta i publiken.
– Hur många vet vad PTG är?

Det gjorde ingen.
– Jag började intressera mig för PTG, Post Traumatic Growth för något år sedan. Det handlar om att man går igenom olika trauman och vilka typer av positiva effekter det kan ha i livet. Alla känner till PTSD och vet att det är dåligt men få känner till PTG, som faktiskt kan visa att trauman kan skapa drivkraft. Det kan alltså komma något bra ur ett trauma, berättar han.

Saeid berättar sedan kort om sin uppväxt i Husby, sin vänskap med Ashkan Pouya, entreprenörskap, drivkrafter, äventyrlighet och ger även ett chefsperspektiv.

– Jag tycker att man ska försöka se alla interaktioner man har, inte bara i organisationen man befinner sig i, man ska identifiera vad det där lilla extra är hela tiden. Det är essensen i alla relationer.

– Mina ledord är "inspire and engage". Jag försöker måla upp en gemensam vision som alla ska blicka mot. Tycker folk det är roligt vill de engagera sig och då gör de ett bättre jobb också, summerar han.

Miljardimperiet han har skapat heter Serendipity, som betyder "den lyckosamma slumpen" och en av slumperna i hans liv var när han råkade framställa världens hårdaste glasmaterial under ett experiment som inte gick som planerat. Han berättar att han och parhästen Ashkan är väldigt olika som personer men att de har stor respekt för varandra.

– Det finns ett stort förtroendekapital, konstaterar han.

I samtalet med Titti berättar Saeid vidare om "den kreativa dansen", att det är skillnad på reell risk och upplevd risk, att han älskar äventyr (nästa projekt är en vandring över Sahara) och att han lyssnar in problem och vill lösa dolda problem. Dessutom konstaterar han, med glimten i ögat, att det inte är särskilt roligt att ligga och peta sig i naveln.:-)