Vara här och där, everywhere!

Ett hett ämne för mig som blev mamma för första gången 2014, är hur man lyckas kombinera jobb och familj. Att finnas till hands på/för jobbet trots att man VAB:ar, eller måste skynda hem trots att chefen sitter kvar på kontoret.

Problemet, inte för mig iallafall, är inte att få vardagen och jobbet att rulla på när mitt barn är friskt. Pusslandet börjar när jag på morgonen eller kvällen innan måste meddela min chef att jag behöver VAB:a, och att jag ex. vet att vi har ett långt möte den dagen där jag lovat att ansvara för Minutes eller något annat viktig att få iväg just den dagen. Då försöker jag ha en plan B.

På mitt nuvarande uppdrag är det aldrig några problem med detta. Han har haft småbarn själv, och vet att sånt händer. Men jag har haft uppdrag där en chef (även om personen hade barn) inte alls hade riktigt samma förståelse för att man var tvungen att stanna hemma (Sick? Again? var personens svar), och att de kunde bli sjuka flera gånger i månaden (Hello VABruari!). Så i det fallet fick jag försöka jobba medans lilleman inte behövde min fulla närvaro, ja jag kände mig nästan tvungen till att vara "online" ändå. Alltid hålla ett öga på telefonen och mailen. Jag rapporterade då de timmar jag jobbat, och de timmar jag VAB:at.

Jag försöker att vara helt ärlig mot min chef att jag ex. inte kan leverera detta idag/ta vårt avstämningsmöte, utan måste prioritera mitt barn. Och det är helt Ok. Bara jag har en plan B. Det kan vara att jag skickar informationen ikväll när mitt barn somnat, att jag skickar honom ett mail med saker jag undrar över eller vill att han kollar. Rak och tydlig kommunikation.

Summa sumarum har jag lärt mig att chefens attityd gentemot familj och vad personen förväntar sig av en assistent, är A och O när det kommer till hur dåligt samvete man får när man måste prioritera. Oavsett vad företagets policy är, så är det i slutändan chefen man jobbar för och vill få ett bra samarbete med, för att kunna utföra sitt jobb som assistent.

Kan det vara så att i vår roll, så beror den nuvarande arbetsbelastningen på om man kan helt koppla ner för en dag eller två (ingen gör tyvärr arbetet åt oss, utan ligger och väntar tills vi hanterar det)? Hur är era chefer/arbetsplatser gällande VAB/familj? Om ni har vuxna barn idag, hur hanterade ni VAB-situationen när de var små? Kom ihåg att ni kan vara anonyma i kommentarsfältet.

Och ni mammor/pappor där ute, ibland skiter sig alltihop. Barnet vill mest hänga på dig, laddaren till datorn ligger på kontoret, kylskåpet ekar tomt, blöjorna är slut, chefen ringer.. Det är tufft och kräver ibland lite slit och att tyst räkna till 10. Men, du fixar det! Ta en sak i taget.