Välkommen till en ny vecka på jobbet!

Den här veckan kommer jag vara er bloggare.
Jag heter Pernilla Bäckstedt och är VD-assistent på Visualiseringscenter C i Norrköping.
”Visu vad´å?” är den vanligaste kommentaren jag får, både lokalt och i andra sammanhang. Eller snarare, lokalt på bred Norrköpingsdialekt, säger man ”dä där Visualiseeering. Vau ä´dä`?” Ja, vad är det?!
Här kommer fintexten från något av våra styrdokument för att återge det helt korrekt:
Visualiseringscenter C är ett digitalt science center och en publik mötesplats med utställningar, en domteater, VR-arena, konferenslokaler, forskningslokaler, restaurang och butik. Centret är ett resultat av ett nära samarbete mellan Norrköpings kommun, Linköpings universitet, Norrköping Science Park och Interactive Institute Swedish ICT. Det kommunala bolaget Norrköping Visualisering AB bedriver den publika science center-verksamheten vid Visualiseringscenter C.
Min anställning har jag hos det helägda kommunala bolaget Norrköping Visualisering AB, som ägs av just Norrköpings kommun som framgår av namnet. Jaghar arbetat här i, just idag faktiskt, sex år!
– Jag har aldrig stannat särskilt länge på mina tidigare arbetsplatser. Jag vartill och med så kallad ”hoppjerka”. Ni som var med på den tiden när uthyrningsbranschen var helt ny för oss som jobbar administrativt med siffror,bokstäver och service. Proffice var min arbetsgivare, i en tid då Profficestartade upp här i vår stad, expanderade och blev börsnoterade och all. Proffice hade just den slogan i sina annonser ”hoppjerkornas tid är inte förbi”. Det lockade mig till en informationskväll. Hoppjerka var – kanske fortfarande idag(?), ett negativt ord. Men inte för mig, det innebar förnyelse, nya lärdomar,nya erfarenheter, nya intressanta kollegor, en valmöjlighet att stanna eller välja att fara vidare i karriären! Härligt, fri som en fågel!
Just karriär var också ett nytt uttryck som bland andra Proffice använde sig av.Nästan lite för vågat så här i en mellan liten beige stad som fortfarande hade taggtrådsstängsel kring några av de gamla industrilokalerna i det anrika Industriområdet längs med Strömmen som rinner igenom innerstan. Karriär, sug pådet. Låter storslaget och djärvt för att vara i en administrativ bransch –kontorist hade det ju alltid varit tidigare. Sekreterare om det var lite viktigare kanske.
I just de där taggtrådsomgärdade gamla industrilokalerna jobbar jag nu, i ett fantastiskt science center med norra Europas modernaste domteater! Som jag nämnde är det på dagen sex år sedan jag började här, efter att varit hoppjerka som blev en fast tillvaro på statligt fastighetsbolag, föräldraledig hemarbetande i fem år, ett kortare inhopp på nystartat auktionshus, till detta projekt som var i startgroparna år 2010. Några få personer hade arbetat i projektet ett par år, men nu skulle huset snart vara totalt ombyggt – bara teglet i väggarna fanns kvar – till att bli detta fantastiska center.
Invigning med många framstående personer, bland andra H.K.H Carl XVI Gustaf, i maj 2010. Det passade mig perfekt! 
”Visu va´då`” sa jag till headhuntern jag av en slump träffade på barnens simskola i januari 2010. Sju dagar senare började jag min tjänst. Tomt rum,tomma skåp, inte en enda specificerad arbetsuppgift men jag fick förstå att projektledaren från kommunen skötte allt själv på kontoret. Jag är expert på att hitta arbetsuppgifter och har en synnerligen kreativ ådra. I maj flyttade vi som sagt in i de nyrenoverade och anpassade lokalerna. En handfull anställda blev under en månad knappt tjugo. Från en dag till en annan skulle vi faktiskt sälja biljetter i luckan, ta emot besökare, ha en fullskalig restaurang, arrangera små och stora konferenser, visa filmer i domformat – till viss delegenproducerade, ha guidade turer i vårt science center och en fullt fungerande administration som bolag ska ha. Vi var nu dessutom ett bolag, inte ett litet kommunalt projekt. Wow! Fart och fläkt i en internationell miljö! Det extraexklusiva med det här projektet är att i vårt hus arbetar också 45 forskare från Linköpings universitet. De forskar alla inom just visualiseringsteknik. I huset tvärs över arbetar Interactive Institute Swedish ICT, som i mycket enkla ordalag ”gör något användbart av det forskarna kommit fram till”. I slutänden hamnar just de produkterna hos oss i centret så att du och jag och alla andra,knappt 100 000 besökare om året kan ta del av forskningens fantastiska framsteg inom visualiseringstekniken. Jag nämnde visst inte att mitt emot vårentré finns ett av Sveriges modernaste filmlabb för barn och unga. Cinema som även det Norrköpings kommun har investerat i för att kunna erbjuda våra invånare en finfin bioanläggning med flera salonger som visar filmer om kvällar och helger. Dagtid filmlabb med pedagoger där skolor och andra grupper kan lära ig göra film. Fantastiskt. Har jag sagt att Norrköping är en kulturstad med en touch av världsledande forskning? Nu förstår ni.
Att jag inte har arbetsuppgifter som varken forskare eller domfilmsproducent förstår ni säkert eftersom jag presenterade mig som VD-assistent. Hur kan mina dagar vara så fantastiska att jag just idag har arbetat här i sex år? Det kommer jag återkomma till imorgon här i bloggen. Till dess ber jag er vänligt men bestämt att titta in på vår hemsida för att ta del av vårt utbud och kittlas av att tänka tanken på att kanske besöka oss här på Visualiseringscenter C som privatperson med familjen eller med kollegorna på en konferens.
Jag ska bjuda på fika idag, det blir en rolig dag igen med styrelseutskick,monoton kontering och andra ännu oidentifierade arbetsuppgifter.
Ha en härlig dag på jobbet!
Hälsningar
Hoppjerkan Pernilla som har landat.
www.visualiseringscenter.se