Teknikens under?

En kort fundering kring tekniken och vad den gör med och för oss.

Tekniken möjliggör oerhört mycket saker, det är inte tu tal om det, det måste jag påpeka först. Men den försvårar också.

Vad jag ofta undrar över är hur svårt det får vara att hantera en ny device som det så svenskt heter.

Om man skulle jämföra med andra saker vi har i vår värld så verkar datorer och telefoner ha en egen logik. Det är inte alls självklart att sakerna fungerar när vi får dem. Det är inte alls säkert att allt är installerat som man behöver. OM sakerna inte fungerar kan vi få veta att jo, så kan det vara.

Hur skulle det se ut om det fungerade på samma sätt när vi köpte bil? ”Oj, jag är ledsen att bildörren inte går att öppna, men du kanske kan kliva in från förarsidan istället?” ”Jaha, du ville ha både gaspedal och koppling, men det har du inte meddelat vid köpet!?” (Ja, jag överdriver lite,men ni förstår.)

Och det konstigaste av allt, vi accepterar det utan (alltför mycket) knorr.

Jag har också funderat på hur mycket extrajobb vi skapar genom de möjligheter som erbjuds. Genom allt som GÅR att göra. Bara för att det går att göra vissa beräkningar, körningar, sökningar så gör vi det. Utan att tänka efter vad som egentligen krävs/behövs. Och genom att göra allt detta ”onödiga” så skapar vi efterfrågan och mottagare. Men om vi skulle tänka efter, kanske det skulle visa sig att det inte var intressant/motiverat/nödvändigt med just den där beräkningen/uppföljningen/kontrollen?

När det gäller långa texter, som kanske ligger några av oss nära, är det lite samma sak. Vi kan justera, klippa/klistra, flytta om i all evighet. Vi skapar medan vi skriver, och sedan går det bra att skapa om hur många gånger som helst. Men blir det bättre?

Hur tänker du kring detta? Skapar du extrajobb för att du kan?