Är telefonmöten effektiva? Hur gör vi som jobbar i globala organisationer där mötesdeltagare för det mesta inte sitter i samma rum...

Jag kan inte annat än lida med Savan som sitter i telefonmöten i upp till tre timmar. Det kan inte ge inspiration och effektivitet. Klart att möten måste hållas och att det gäller att vara både tidseffektiv, klimatsmart och ekonomistyrd. Jag har ingen lösning på Savans problem, men hur kan man hålla fokus i så långt telefonmöte? Jag har ju själv arbetat i samma företag som Savan jobbar och tyckte det värsta var videokonferenserna. Jag blev ofta så så distraherad av alla olika rum som visades på skärmen och allra helst det egna rummet som även det visades. Sedan som Savan också skriver att det så ofta ska krångla med tekniken, är sjukt jobbigt.

Jag läste en intressant blogg idag skriven av Johanna Frelin, VD på Tengblom Arkitektur och hon bloggade på Svenska Mötens blogg

Vilka känner inte igen sig i dessa citat?

– Människor har så lite tid, så varje möte de går på måste vara ett möte där alla känner att de både kan bidra med något och att de får med sig något, säger hon. För Johanna Frelin är den värsta sortens möten de där hon känner sig som gisslan, där det bakomliggande resonemanget varit ”om vi får med henne på mötet kan vi säga att hon stöttade beslutet”.

– Jag gillar inte möten där jag inte har någon kompetens att bidra med, där jag bara fungerar som en staffage-figur. Eller möten där styrningen är så svag att deltagarna kan syssla med helt egna agendor, allt från tuppfäkteri till att pinka in sina revir. Sandlådemöten, kallar jag dem. De är vedervärdiga, tar tid och dränerar alla på energi, säger hon. 

Läs hela blogginlägget på

Från<http://www.svenskamoten.se/konferens/blogg> 

När det gäller kidsen tycker jag att de klarar telefonmöten betydligt bättre, timme efter timme....

Jag kan tänka mig att ganska många som har barn känner igen sig i denna seriestripp

telefonmöten verkar funka i nästa generation