Man kan inte vara bra på allt, eller?

Hepp! Den sanningen är bara att tugga i sig. När man har landat och marinerat den insikten så känns livet lättare. Jag är absolut inte bra på allt, långt ifrån, men det jag är bra på försöker jag vara bättre än medelmåtta i. Jag gillar att leverera det där lilla extra, det som inte är förväntat. För det kostar ju ingenting, det är helt gratis!

Assistenter har ofta, rätta mig om jag har helt fel, högra krav på sig själva. Ofta krav som, ja just det, man själv ställt. Detta i sin tur kan leda till att man tar på sig alldeles för många uppgifter, för att man inte kan säga nej. Jo då, det händer, för att man vill inte vara avig/tvär/osamarbetsvillig etc. De här egna kraven leder i sämsta fall till stress.

Situationer där man tar på sig något som man inte har en blekaste aning om hur man ska lösa (fast oftast gör vi det ändå). För att runda det där hårda nejet, som vi så ogärna vill säga. Ett tips är att linda in det och ta reda på vad man förväntas göra, vilken tidplan etc  och så kan man fundera en extra sväng, innan man säger nej, eller hittar någon annan bättre lämpad för uppgiften, som kanske egentligen borde fått den från första början. För många uppgifter blir helt sonika droppade i knät på oss, ibland helt utan urskiljning och eftertanke. Man får säga nej! Men det är jobbigt...

Tänk efter och reflektera över hur du förhåller dig till detta med att kunna allt och att kunna säga nej. För den enda som kan förändra det, det är du själv.