Kaffebordssvenska

I januari 2014 köpte SSAB sin nordiska konkurrent, finska stålföretaget Ruukki Oy, grundat på 1960-talet av Urho Kekkonen. Över en natt ökade medarbetarantalet från 9.000 till 18.000. Produktionsanläggningar för metallurgi och valsning i Brahestad (Raahe), Tavastehus (Hämeenlinna), Borlänge, Oxelösund och Luleå samt fler anläggningar för rörprodukter, försäljningskontor, anläggningar, lager, hamnplatser m m, m m över i stort sett hela världen var gemensamma. Det stolta skeppet Ruukki skulle svenskskyltas om till SSAB.  Sammangående var välkomnat av ett stort flertal. Vi som jobbar inom stålindustrin, och känner den konjunkturkänslighet denna industri lever med men ändå inte räknat med den härdsmälta som utlöses i november 2008 efter Lehman Brothers konkurs och vilkens svallvåg skickade många företag/branscher ner i ett mörkt hål, vi visste att något måste hända för att förbättra lönsamheten. Dock, nu har vi kommit en bra bit på väg i "synkningen" och vi har fått nya arbetskamrater och vänner från "andra sidan viken". Vi har också känt av de faktiska kulturskillnader som finns mellan våra länder och lärt oss begreppet "kaffebordssvenska". Många av våra nya arbetskamrater/kontakter har ju svenska som sitt naturliga modersmål men sen har vi "kaffebordssvenskan". De som kan och vill tala svenska i avspända, litet mer sociala sammanhang där man kan tänka, innan man väljer det ord man vill använda. Men skall man vara effektiv, klar i sin mening då är den gemensamma nämnaren engelskan. För mig är det dock underbart att då och då få utbyta kaffebordssvenskan. Det får mig att också tänka, välja ord och uttryck som är målande, klara men ändå lätt förstådda. Idag har vi haft det andra av årets fyra gemensamma chefsmöten där vi delar erfarenheter, information etc med våra finska chefskollegor. Idag har jag talat kaffebordssvenska.