För många bollar i luften

Hej på er igen! Vad roligt att få dela med sig av lite tankar om rollen och arbetet, jag hoppas ni inspireras lite.

Nu tänkte jag att det är dags att skriva om det där som ofta är vardag för oss alla. När bollarna som är i luften blir några för många, och man känner stressen öka.

Vad har ni för strategier att ta till när det kniper? När andningen blir grund och axlarna åker upp?

Jag går in i någon sorts ”böj-ner-huvudet-och-jobba”-läge.Försöker ta en sak i taget, strukturera och organisera, samtidigt som jag försöker se om det finns någon uppgift jag lätt kan delegera till andra. Och sådet självklara, SÄG INTE JA till nya saker.

Jag har ett block och penna med mig vart jag går (ja, jag vet, jag är inte så digital just där! :) ) Skriv ner tankarna som far, det du inte får glömma, det som ska göras. Minnet sviker en gärna när stressen sätter in. Då är det skönt att kunna ta fram blocket och bocka av. Och skriva dit nytt. Det blir också väldigt synligt hur mycket jag faktiskt gör, och har gjort.

Men det är svårt. Visst är det så. Vi har ju en typ av jobb som handlar om service uppblandat med mer handläggande och utredande arbetsuppgifter. Det hör till sakens natur att det är mycket att göra och olika varje dag. Och vi har troligen alla valt det här jobbet för att vi tycker om just det!

Men det är mycket klokt att komplettera all vår kompetens med kunskap om stresshantering och avslappning. Stress är ju inte farligt i sig. Vi behöver engagemang och fokus för att må bra och vi är gjorda för att klara av stressen det kan medföra. MEN, när stressen aldrig övergår i en period av lugn det är då det kan gå illa. När det har gått för långt, har det just gått för långt. Och allt blir svårare att reda ut och reparera.

Jag har varit i det läget för många år sedan, när det gick för långt. Så här efteråt kan jag såklart se alla varningstecken, jag vet nuprecis det jag inte visste då. Trots att det just då var ett helvete med långsjukskrivning vill jag kunna ta vara på de erfarenheter det innebar. Jag vet nu när jag MÅSTE säga stopp, jag vet hur jag ska hantera perioderna med stressiga dagar, jag vet att jag måste hitta platser med lugn som motvikt.

Är det här frågor vi borde diskutera mer på våra arbetsplatser? Hur gör ni hos er? Har du något bra knep som du tar till när det blir för mycket?