Färger och bokstäver - människor!

Dagens fundering. Det kanske svåraste och roligaste av allt, människors olikheter!

Idag har det varit en sådan där dag som utmanar. En dag full av möten och flöden i min närhet, och därmed människor. Människor med olika föreställningar, behov, krav, önskningar. Personligheter helt enkelt.

Jag har ju rätt bra koll, som assistent lär man sig en hel del genom åren. Vi har de olika färgerna, bokstavskombinationerna, typerna. Och jag VET att jag måste lyfta blicken och inse att det jag säger och har förväntat mig inte med hel självklarhet förstås på det sätt jag tror.

Men i den hektiska situationen är det inte alltid lätt. Eller vad tycker du?

Det är ju hanterligt med de människor man känner mycket eller lite. Jag vet att en röds intensiva uppbrusande inte är livsfarligt för mig som ljummen grön. Jag vet hur jag ska ta omhand och neutralisera situationen.

Men med de okända besökarna vet jag ju inget när de kommer innan för dörren, det blir snabba bedömningar av färger och bokstäver för att få till ett bra möte.

Har du en strategi för sådant? Jag försöker verkligen att ha ett öppet sinne, hålla i förmågan att se och tolka för att justera mitt (chefens) budskap så att det tas emot på det sätt jag (chefen) vill. Hålla mig lugn, ställa kontrollfrågor, bekräfta och stämma av. Men inte är det lätt alla gånger.

Det är ju mottagaren som tolkar informationen/situationen och min uppgift att leverera den så att den hamnar rätt. Inte bara min uppgift så klart, men jag måste ta min del av det hela.

Och jag lär mig, mer och mer, varje dag. Det gäller ju dessutom i livet i stort inte bara på jobbet. Inse att alla är annorlunda, jag har ingen aning om vad människan framför mig har med sig i bagaget, vilka erfarenheter som format hennes tolkningsramar. Jag återkommer till det vi fick höra på höstseminariet, våra fördelar som människor framför maskinerna. Sociala färdigheter, empati och kreativitet!

Här skulle jag verkligen vilja ha lite input hur du tänker!?