Diverse samt mirakelerbjudande

Söndag och sista bloggdagen, nu lämnar jag över stafettpinnen till nästa bloggare. Det har varit roligt att dela tankar och funderingar under den gångna veckan. Jag hoppas jag kunnat bidra med lite matnyttigt.

Lämnade EUMA och Malmö med tåg. Var effektiv på tåget och skrev protokoll m.m. Tänk förr när man var tvungen att vara inne på kontoret, om något jobb skulle göras. Dock blev det nätverksstrul, så texten jag skrev till bloggen försvann. Jag gör därför en sista insats nu idag (på kontoret :-).

Tidigare nämnde jag en länk i samband med kommunikation över kulturella gränser i fredags.  Här är den: http://www.deskdemon.com/pages/uk/paenterprise  På jobbet köpte vi till alla i ledningsgruppen Culture Shock! Survival Guide to Customs and Etiquette som ges ut av Marschall Cavendish Editions med olika författare av böckerna. Vi valde China, India, Sweden and USA. Bra att läsa och bläddra i, när man som vi har globala kontakter över hela världen. Det man ofta glömmer dock är att ha lite perspektiv på sig själv och vårt beteende, det är vanligare att vi fokuserar på hur andra gör och försöker anpassa oss till det för att inte sticka ut.

När vi lyssnade på Etikettdoktorn och han talade om RUS (Respekt, Unik, Synliggöra), så fick det mig att tänka på en annan föreläsning av Tomas Gunnarsson "Att överlista Jante Om konsten att lyfta sig själv och andra". Han tog emot alla åhörare i dörren, tog i hand samt presenterade sig och upprepade namnet när man presenterade sig. Sedan inledde han föreläsningen med att berätta att på swahili så  hälsar man på varandra och säger "jag ser dig". Låter som ett trevligare sätt än att som vi fråga hur någon mår, utan att egentligen förvänta oss ett uttömmande svar. Att känna sig sedd är nog något vi alla önskar vara.

Fortsätter på ämnet att bli sedd. När jag klev av tåget i Örebro och tog hissen ner från perrongen fick jag sällskap av en kille. Han noterade att jag haltade och frågade om jag hade ont. Jag förklarade att det kom för ett par dagar sedan. Då säger han: "jag är kristen och vi brukar be för dem som har ont. Vill du att jag ber för dig?" Jag såg nog aningen konfunderad ut, för han fortsatte: "Det är inget farligt. Vill du att vi provar? Jag tror på mirakel händer och värk brukar försvinna genom bön". Jag tackade vänligt nej med ett generat leende och sade att det går nog över när jag tagit en värktablett. Önskade honom en fin dag och fortsatte hemåt. Det är inte varje dag man blir sedd på det sättet.

Avslutar min vecka med en indisk tänkvärd dikt:

 Tack för mig!   Må väl och ta vara på dagen!

Ulla