Att våga
2016-09-13Jag har skojat lite om att detta är året då jag säger JA till saker både yrkesmässigt och privat. Jag utmanar mig själv hela tiden. Jag kliver ur min trygghetszon.
Att tacka ja till uppdraget som regionsansvarig för stryrgruppen i EUMA East var en start. När man är regionsansvarig för någon av våra 4 regioner innebär detta också att man sitter med som ledamot i den svenska styrelsen. Denna typ av uppdrag är helt nytt för mig. Jag känner att jag verkligen utvecklar mig själv och lär mig massor på vägen. Läs mer om EUMA här: http://www.euma.org
I min roll som asistent till min chef och vår ledningsgrupp har jag under åren som gått fått göra massor med roliga saker. Jag har en bra chef som ser till att jag växer och utvecklas i min roll, jag får utrymme för att ta mig an olika projekt både internt och kundprojekt. Detta gör att min roll breddas jag är executive assistant samtidigt som jag är projektledare på olika sätt. Detta gör också att jag gärna räcker upp handen och vågar utmana mig själv. Här är ett exempel:
En gång i kvartalet har vi en intern nyhetssändning för våra medarbetare det är nyheter, information och inspiration. Vi har en egen proffsig studio på Telia med studiokillar som jobbar bakom kameran och ser till att sändningen når ut till våra medarbetare via Web-tv och telia mobile play-app så att man alltid kan ta del av sändningen var man än befinner sig.Min roll i detta är sätta ihop agendan få in bilder som skall visas och att rätt personer är med i sändningen och framförallt förbereda min chef på vad han skall säga för att få rätt energi i sändningen.
Nu är vi mitt inne i planeringen för kvartal 3 sändning. Jag har pratat med min chef och vi har kommit överens om att ändra upplägget lite vi ska kör programmet men en programledare som leder, intervjuvar, visar filmklipp från verksamheten och så vidare för att få lite härlig puls i sändningen. Jag har föreslagit mig själv som programledare. Hur tänkte jag där? Jo jag utmanar mig själv. När vi pratat om det så skruvar alla lite på sig för det kräver ju lite planering för att få ihop en sändning och planering det är jag bra på och känner mig trygg med, det andra löser sig.Jag har ju såklart bestämt att det blir ett förinspelat program denna gång och då kan jag ju ta några omtagningar. Känslan för medarbetarna skall fortfarande vara att det är livesändning.Vi får väl se hur det går,men min känsla just nu är att det kommer gå strålande jag har ju min chef och ledningsgruppens stöd, och det är ju trots allt ledningsgruppen som ska se till att de förmedlar rätt saker jag är ju bara programledare som styr dom lite :-)
Det jag vill säga med detta är att vi kan alla krypa ur vår trygghetszon lite. Vad är det värsta som kan hända?
Cecilia Hed Malmström har skrivit en bok som heter "Mina Motpoler" hon skriver om att övervinna sina rädslor, om motgångar och att aldrig ge upp, om att utmana sig själv och testa sina gränser. Jag kan varmt rekommendera denna bok.