42 årliga konferenser. EUMA - en organisation med anor & framtid

Hej!

Oj vad många intryck och upplevelser som snurrar i mitt huvud. Medveten om att ambitionen att skriva kort och informativt inlägg är högt satt. 

Jag hade förmånen att få ersätta min kollega i fredags på EUMAs 42:a årliga konferens på Crowne Plaza i Köpenhamn. Som relativt ny medlem i EUMA inser jag att det är svårt att hitta ämnen som alla dessa erfarna internationella assistenter inte hört tidigare.

Vi hade förmånen att ha en konferencier vid namn Deborah Frances-White vars arbete som stand-up komiker framkom tydligt på scenen. Tack vare hennes erfarenheter att tysta och få med sig publik på klubbar genom användning av sitt tal och kroppsspråk kunde hon på ett tydligt sätt ge oss verktyg för att hålla presentationer och/eller bara i mötet med våra chefer och kollegor.
 
Något som jag kommer försöka tänka på är att när man skall ge presentationer att lägga vikten på främre delen av foten och gå mot publiken (Deborah kallade detta att "lion up") . Då kommer armarna ut av sig själva för att uppnå balans och man upplevs inte rädd. Detta skickar också en signal till hjärnan och man har effektivt motat bort en stor del av scenrädslan. Är man lite rädd kanske man börjar uppleva publiken som en grupp lejon och man blir då väldigt lätt en skrämd liten gasell.

En gasell som gömmer sig bakom en laptopskärm eller podium och kanske t.o.m. backar bakåt på scenen. Har man då ett antal powerpointbilder kan man nästan se denna gasell ropa till publiken "titta en zebra" medans han/hon gömmer sig och pekar mot den ena ppt:en efter den andra. Har vi inte alla känt oss som en gasell eller i alla fall sett presentatörer bete sig lite skärrat och försökt med olika knep flytta fokus från dem själva? Deborah nämnde t.ex. Michelle Obama som duktig på att "lion-up" på scen. Så vänner, idag går vi in på jobbet med vikten på framfoten och låt oss alla "lion-up"! 

Två kompetenta föreläsare påminde oss om hur hjärnan fungerar och framförallt vilken kraft man har om man utnyttjar retorikens verktyg. Mette Höjen läste en text för oss. Först bara rakt upp och ner. Andra gången genom att lägga på olika röstlägen och pauser och inlevelse. Sista läsningen adderade hon kroppsspråket och oj vilken skillnad!

Men oavsett hur bra programmen är på konferenser så tror jag många med mig engagerar sig i föreningar för att få prata med andra som delar ens intresse eller har liknande jobb. Vi gavs många tillfällen att mingla och faktiskt sitta ner och lära känna nya kollegor från olika delar av världen.En ny nationell grupp som var på plats var Turkiet. Jag fick massa inspiration bara av att se deras glädje och engagemang.

Imorgon tänkte jag dela med mig av mina minnen från det europeiska årsmöte som var mitt första någonsin. I lördags skapades histora då vårt EUMA blir IMA. Men mer om det imorgon.