3 utav 5

 

Det här med tid, varför önskar man sig ibland mer tid? Borde man istället inte bara ta vara bättre på den tiden man har?

Jag önskar faktiskt att jag kunde ha mer tid. Inte bara för att jag inte hinner med allting, som till exempel denna blog, utan också för att det finns så mycket roligt som jag också vill göra.

I min beskrivning av mig själv så berättar jag att jag är ensamstående mamma, med ett krävande jobb, hus och full fokus även på träning. Många I min  omgivning undrar hur jag fixar det, vad det är för fel på mig. Jag är säker på att några utav er tänkte likadant. Hur kan man jobba 150%, ta hand om familj och samtidigt träna 5-6 dagar I veckan? Skulle kunna göra världens längsta inlägg om det, men då kommer jag gå ifrån huvudsyftet med denna blog och gå in mer på hälsa och vanor. Istället vill jag att ni tänker er in i följande situation:

Fredag, tidig morgon, det är lite höstmörkt ute, blåser och regnet hänger i luften. Ni tänker, fredag, det är snart helg. Ni är på väg in till jobbet, mobilen ringer, det är en kollega, rätt högt "rankad" som frågar var chefen är, han borde varit på plats för 30 sekunder sedan... Du tänker för dig själv, om jag verkligen var en person som kunde sia eller se saker utan att vara där så hade jag nog suttit på travbanan och håvat in pengar istället för att prata med dig. Vänligt svarar du att han borde vara där vilken sekund som helst, arg ton på andra sidan och samtalet bryts. Fredag... Du kommer in på kontoret, inser att du borde varit på ett möte i en annan byggnad, ringer in till mötet istället för att tjäna lite tid. Sitter engagerat och lyssnar, samtidigt som chefen sms:ar. Du svarar på frågan under tiden som du även argumenterar emot det som nu sägs på audiomötet. I ögonvrån ser du någon som bara står och väntar på att du skall bli klar, du ser att det bara är lite papper som personen vill lämna, så samtidigt som du argumenterar, svarar på sms:et, så gestikulerar du att det går bra att lämna dokumenten på ditt skrivbord och att du uppfattar att det är en signatur som behövs och att det givetvis skulle varit klart igår helst. Mobil nummer 2 ringer, det är en VD från ett annat bolag, du visste att han skulle ringa och du vet att du har ett meddelande du måste framföra. Du svarar och frågar snällt om han kan hänga kvar i 10 sekunder, sätter på mute, skriver klart sms:et till chefen och skickar, talar om för personen som lämnar dokumentet att jag lovar att det blir klart idag, säger lite irriterat på audiomötet att du inte alls håller med och att du tycker det var onödigt möte för att de borde varit bättre förberedda. Avslutar det, går snabbt tillbaka till den andra VD:n och avslutar det samtalet snabbt för ett sms svar har redan kommit in från chefen... osv osv... Allt detta hander inom loppet på 3 minuter...

Vi som assistenter tänker väl att det är väl Inga problem, det är ju sånt vi gör hela tiden. Precis så är vardagslivet också, finns ingenting som inte går... Jag kan svara på sms eller ta ett möte samtidigt som jag lagar mat... Men visst, hade jag haft mer tid så hade jag kanske valt att ta 2 veckors semester runt jul också. Varit på många föreläsningar om stress och hur den påverkar, jag håller med om mycket och jag förstår, men jag tror verkligen inte det är generellt för alla, jag tror vi är olika och så länge vi mår bra och trivs med det vi gör så är det Inga problem. Har ju hellre 150% att göra och är lycklig and 50% och olycklig... ni förstår vad jag menar...

Sitter just nu på ett hotellrum i ett av våra grannländer, tog en paus för att skriva i bloggen, och mitt öga går på klockan hela tiden eftersom parkeringen snart går ut. Har varit på lite spännande möten, om den där spännande framtiden. Japp, extremt oklart, men ger så mycket energi att få göra lite utflykter emellanåt. Så om ni alltid sitter på kontoret, så uppmanar jag er att fundera på om det inte finns något som ni skulle kunna assistera med även utanför 4 väggar, krävs lite logistik, men är så nyttigt och som sagt, ger ny energi, précis som träning (ja, där fick jag det sagt).

Skall inte skriva mitt livs novell nu, även om det inte blev 5 inlägg denna veckan, så var längden på dem som 20 totalt... Men jag uppskattar alla kommentarer jag fått skickade. En del av er har frågat om ni får bolla saker med mig, speciellt kring tanken gällande ett eventuellt nästa steg. Jag skriver det rakt ut här, jag älskar människor, och ser det som en erfarenhet för mig att bolla idéer, ge tips o trix etc. speciellt med tanke på att jag lär mig minst lika mycket själv om inte mer. För mig är EUMA ett av många nätverk jag har, och som jag började veckan, så är nätverkande just det som jag tror gör oss till bättre assistenter, samt att vi orkar mer och förstår de flesta situationer. Viktigt dock att ni söker andra nätverk med personer som inte jobbar med samma sak som er. All erfarenhet är och utbyte är värdefullt. Som exempel från min värld så gick jag ledarskapsutveckling med Västsvenska handelskammeren, där gick en CEO, en CFO, en chefsdesigner och en ägare till några stora restauranger i Goteborg. Första tanken var, hur passer jag in där, men det gjorde jag, och  det jag fick med mig därifrån var inte bara nya lärdomar utan även vänner och kontakter för livet. Jag nätverkar även med partners och sponsorer till Göteborgsoperan och Frölunda Indians, detta kontaktnät är ovärderligt. Sedan alla våra egna partners, såsom hotel- o konferensverksamheter, de är verkligen bra att ha. Som nu, hotellrummet jag sitter på nu, har två våningar och en balkong även om jag bara bokade ett "vanligt" enkelrum, just nu gillar jag mina kontakter :-). Skämt o sido, det där med att vi alltid ses som spindeln i nätet, vilket stämmer emellanåt, kan man se från en annan synvinkel också. Desto större nät ni bygger, desto mer ni fångar, desto mer får ni gällande allt, näring, överlevnad, kontakter, erfarenheter osv osv... det enda ni inte kan få mer av är tid.....

Jag inser att det kanske inte blivit så mycket tips och matnyttigt som jag gett er denna veckan, men samtidigt tror jag att om man bara delar med sig av sina egna erfarenheter, om man får inblick i andras vardag och liv, så kommer något gott utav det. En dag står ni där och möter en situation som jag kanske har beskrivit och då tanker ni.. "Ja, det var nog inte så tokigt att jag läste om det för 100 år sedan i den där bloggen som aldrig tog slut...."

Ha en underbar helg kära kollegor, och som sagt, hör gärna av er om ni vill :-)

//Cat